Caroline

Jag vill be om ursäkt för mina tråkiga och väldigt korta inlägg på sista tiden.....det otroliga/fantastiska (välj vilket ord du föredrar) är faktiskt att det finns en anledning. Min router bråkar med mig vilket innebär att mitt trådlösa Internet inte fungerar vilket innebär att jag får sitta i hallen på ett kallt stengolv och surfa vilket innebär att jag inte orkar göra något mer än nödvändigt på nätet.

Detta har pågått i flera veckor för att jag helt enkelt är för lat för att lyfta luren och ringa till "min" datakille.

Ett tecken på att det här har pågått för länge:

"Jag har upptäckt att nätverkskabeln räcker till badrummet så jag kan sitta i badrummet och surfa...alltså använda toalettstolen som stol INGET ANNAT"

Idag tänkte jag träna efter jobbet.....ge mig ut på en löprunda. Notera att jag skriver detta som att det är något vanligt förekommande i min vardag....det är det inte! Jag tror aldrig att det hänt faktiskt eller jo en gång sprang jag 2,5 km med min pappa i skogen, det kan nog ha varit i typ högstadiet. Iaf så är det så att jag har lovat att springa vårruset med ett gäng tjejkompisar den 26 maj o jag känner att jag bör ha sprungit någon gång innan dess.

Men

1. Det rengnar idag
2. Det är kallt ute
3. Det är faktiskt jävligt långt till den 26 maj.....jag har gott om tid
4. Anna informerade mig att vår promenad runda är knappt 5 km....det är ju typ jobbigt att gå den rundan :(

Men det löser sig (sa kärringen som sket i vasken (ett talesätt, alltså jag är inte kärringen))

Har ni tänkt på att i filmer när någon av karaktärerna är lite nerstämd eller ledsen och dom sitter för sig själva vanligtvis i en bar med en drink framför sig, kommer det alltid en vän eller iaf någon som noterat deras sinnesstämning för att prata och trösta. Varpå den nerstämda karaktären säger något i stil med "Please leave I want to be alone right now"

Det har faktiskt aldrig hänt mig...trist att hollywood bidrar till en sådan skev bild av verkligheten....eller är det bara jag?

Hade inte jag idkat 3-sekunders regeln så hade jag gått miste om så mycket gott....jag är sjukt släpphänt.

Så något annat totalt ointressant ni vill veta om mig....passa på.....

...är inget vanligt förekommande i min blogg eftersom jag faktsikt är ganska kass på att träna...men...den här veckan är något alldeles extra är det gäller träningsdelen:

Som sagt var jag hemma i helgen...var med H i stort sett hela helgen vilket var fantastiskt! På lördagen var han dock tvungen att hjälpa sin pappa i typ 6 timmar och eftersom alla jag känner där hemma var borta så hade jag inget vettigt att göra. Jag tog bussen från Kristianstad till Åhus, gick ut med Lucky, gick o drog fötterna efter mig hemma i huset och hade allmänt jättetråkigt! Jag försökte att komma på saker att hitta på och folk att träffa men som sagt alla var bortresta/jobbade så jag la mig på soffan och tittade på One Tree Hill på datorn. Jättedeppiga avsnitt bara hemskheter och sorglig kärlek, för varje minut blev jag mer och mer nerstämd......jag hatar verkligen att vara själv. När H äntligen ringde körde jag för att hämta honom o då var jag väldigt nerstämd. Underbar som han är märkte han det direkt.
Han frågade om jag såg framemot melodifestivalen, jag svarade "nej, det spelar faktiskt ingen roll om jag ser den" varpå han sa "du kan verkligen inte vara själv va....du är ju deppig"  jag log och svarade "nej det kan jag inte" och då säger han " då ska jag aldrig mer lämna dig själv igen"

Nu är jag hemkommen efter ytterligare en låååång tågresa o sista timmen roade jag mig med att tvinna hela mitt hår så att det såg ut som jag hade dreadlocks.....jag lät dom sitta kvar också, hela vägen hem på tunnelbanan :)

o det var faktiskt en kille som sa till mig att han tyckte jag var snygg.....o det hör verkligen inte hit att han var typ full, typ utvecklingsstörd och läskig....

thats not the point...liksom