Caroline

Jag förstår inte varför jag ska vara så jävla klantig och utsätta mig för saker som jag inte vill bli utsatt för.....har jag någon inbyggd självdestruktiv sida...när jag får en minsta glimt av något som kan vara jobbigt att veta t.ex. en antydan på att mitt ex träffat någon, otrohet, lögner, tjejkompisar som döljer något.....egentligen vad fan som helst, så måste jag gå till botten med det, veta allt, varenda lite detalj o gärna mer. Jag förstår ju självklart att informationen jag luskar fram bara kommer såra mig men det är sååå värt än att inte veta. O jag blir så jävla sårad när mina misstankar besannas bara för att jag är en sån som faktsikt tror på andra, blåögd. Jag hatar att jag är så blåögd för det är tungt men samtidigt så vill jag verkligen inte tappa den egenskapen så vitt jag är berörd så är syniska människor fattiga människor. 

Nu sitter jag i alla fall på mitt hallgolv och känner mig som världens minsta människa....ensam. Skulle verkligen behöva en kille här som kramar mig, eller en tjejkompis eller en familjemedlem eller ett husdjur. Otur för mig så är den enda jag vill ringa till just den jag inte kan ringa till.