Titanic
Ligger hemma på soffan o är liten o sjuk. Hatar hur ynklig jag blir då....känner mig ensammast o vill krypa upp i famnen på en stor o stark kille som stryker sin hand över mitt hår o pussar mig på pannan/nacken (valfritt) men så är ju självkart inte fallet.....ligger själv under två täcken o tittar på Titanic istället.
Det var längesedan jag såg Titanic, när den filmen hade premiär i Sverige var jag tokkär i Leonardo DiCaprio! Jag minns premiärdagen som om det var igår....hela tjejgänget (jag, Helena, Kajsa, Cim, Anette och Johanna) hade köpt biljetter i förväg. 95 kr stycket kostade dom och det stod mycket om det i tidningen....de dyraste biljetterna någonsin men det var ju bara för att filmen var så påkostad. Vi hade samlats upp innan alla sex för att äta tillsammans. Vi åt på favorit pizzerian kebabcity (ett ställe som år senare visade sig ha sperma i sin kebabsås!?) och gick sedan till bion.....kön var så lång att den slingrade sig längs med gågatan men eftersom vi hade köpt biljetter i förväg så kunde vi trippa förbi, rakt in på bion. Vi hade självklart lyckats få biljetter i mitten i mitten vilket var våra bästa platser på den tiden, vi kände oss väldigt lyckligt lottade, fnissiga som man bara var när man var tonåring och umgicks med sitt tjejgäng. När Leonardos ögon visades för första gången i början av filmen suckade hela biografen trånande o jag blev sjukt svartsjuk.....han var min o jag tyckte ju om honom långt innan han blev känd o flickidol.....när han spelade utvecklingsstörd i Gilbert Grape och liten kille i Pappa Vet Bäst.
Åh de ljuva tonåren.....
(Jag ska även med lite rosa kinder erkänna att jag hade hela rummet full med planscher och ett hemmagjort collage med småbilder och hans autograf utskriven från Internet. Jag försökte övertala min pojkvän att skaffa samma frisyr som honom och jag vet fortfarande att han fyller år den 11/11, älskar låten "the dock of the bay" och att hans mamma heter Irmelin)
Det var längesedan jag såg Titanic, när den filmen hade premiär i Sverige var jag tokkär i Leonardo DiCaprio! Jag minns premiärdagen som om det var igår....hela tjejgänget (jag, Helena, Kajsa, Cim, Anette och Johanna) hade köpt biljetter i förväg. 95 kr stycket kostade dom och det stod mycket om det i tidningen....de dyraste biljetterna någonsin men det var ju bara för att filmen var så påkostad. Vi hade samlats upp innan alla sex för att äta tillsammans. Vi åt på favorit pizzerian kebabcity (ett ställe som år senare visade sig ha sperma i sin kebabsås!?) och gick sedan till bion.....kön var så lång att den slingrade sig längs med gågatan men eftersom vi hade köpt biljetter i förväg så kunde vi trippa förbi, rakt in på bion. Vi hade självklart lyckats få biljetter i mitten i mitten vilket var våra bästa platser på den tiden, vi kände oss väldigt lyckligt lottade, fnissiga som man bara var när man var tonåring och umgicks med sitt tjejgäng. När Leonardos ögon visades för första gången i början av filmen suckade hela biografen trånande o jag blev sjukt svartsjuk.....han var min o jag tyckte ju om honom långt innan han blev känd o flickidol.....när han spelade utvecklingsstörd i Gilbert Grape och liten kille i Pappa Vet Bäst.
Åh de ljuva tonåren.....
(Jag ska även med lite rosa kinder erkänna att jag hade hela rummet full med planscher och ett hemmagjort collage med småbilder och hans autograf utskriven från Internet. Jag försökte övertala min pojkvän att skaffa samma frisyr som honom och jag vet fortfarande att han fyller år den 11/11, älskar låten "the dock of the bay" och att hans mamma heter Irmelin)
Kommentarer
Postat av: Helena
Jag kommer också ihåg den dagen!! Kändes väldigt lyxigt att gå in på bion och sätta sig på de bästa platserna!!
Trackback